anna

Igår var faktiskt jag ute och sprang med Caroline. Helt sjukt att jag faktiskt kom iväg! Trodde aldrig jag skulle göra något sådant igen sen jag tvingades slutade med fotbollen. När jag vakna idag gjorde det sig påmind varför jag gärna inte springer (förutom att det är jobbigt!). Foten min berätta så fint att den inte tyckte om att få min härliga kroppsmassa i gungning under turen. Jag klandrar den verkligen inte, jag skulle inte heller orka hålla upp detta berg.
Förhoppningsvis kan jag ju hoppas att det inte bara är det utan att det faktiskt är fel på foten. Längtar till operationen och att det kommer bli bättre efter. Vill inte få ont varje dag bara för att jag måste gå. Kanske ska skaffa sig en sån där rullstol med motor som man styr mä en spak.. Skulle vara nå för mig de, bara att skaffa ett lite bord till där jag kan ha colan och godiset. Fatta vad fet jag skulle bli.

Väntar nu på att Caroline ska komma och göra mig sällskap eftersom Per inte är hemma.. Vill inte sova själv!