anna

Tror faktiskt att jag är på väg mot något bättre. Har nu börjat träna som jag sagt länge att jag skulle göra. Var på ett pass mä Caroline där man var tvungen att ha kordination, vilket jag inte har. I början kände jag mig mest dum, men efter ett tag kom jag in i det tills det var dags att byta övning. Såg nog mest förvirrad ut, men jag försökte iaf och det var huvudsaken. Dagen efter vaknade jag upp mä träningvärk. Helt underbart!

Jag hatar att träna, men älskar träningsvärk. Kanske lite konstigt, men men. Att träna så här på gym mä massa okända människor som svettas ikapp är egentligen inget jag gillar. Fotboll är min grej. Där har man sitt lag som stöttar en och så tränar man ihjäl sig och har sedan matcher som belöning. Nu finns det ingen sån belöning utan förhoppningsvis blir man fitt i framtiden. Vill att det ska hända direkt. Har inte mycke tålamod att vänta på sånt..

Har även blivit lite mer vuxen nu. Har börjat baka brod, helt själv. Det är något som jag aldrig trodde att jag skulle börja mä. Att slava i köker är inte heller min grej, men det var väldigt lätt. Sen vart det super gott mä! Hade förväntat mig att det skulle ta några försök, men där överträffa jag mig själv igen..

Ikväll blir det träning igen. Hoppas passet har lika bra musik idag och att jag har världens träningsvärk imorgon. Gärna så jag knappt kommer uoo ur sängen!

Inte långt kvar till 2010 nu. Ska bli skönt mä ett nytt år faktiskt! Detta år vart inte riktigt som jag kanske hade velat.

Det som varit bra detta år är:

• Åkte till Thailand mä min kärlek
• Lilla kusin kom till världen
• Syster berätta att jag ska bli moster. (Inte en dag för tidigt)
• Äntligen tog läkarna och kolla upp foten och insåg att den inte var så jävla bra som dom sagt. Tänk om dom hade undersökt mig tidigare!
• Min familj har varit friska

Det som varigt dåligt:

• Fick ett chockbesked hos doktorn, inga bra värden.
• Missat hela praktiken pga operationen (Kan ses som bra mä eftersom jag opererades)
• Mått allmänt dåligt hela året pga värdena
• Blivit lite folkskygg eftersom jag inte haft ork till något. Soffan vart en trygghet.

Visst det finns många bra saker som hänt, men eftersom jag själv inte haft det bästa humöret eller orken har de mesta känts jobbigt.

Nu blir det nytt år mä nya tag! Detta år som kommer ska bli fantastiskt, mä massa skoj mä vännerna och familjen. Det är dags att bryta den negativa trenden och bli sig själv igen. Är faktiskt inte så här tråkig egentligen. Ska hitta nya krafter och ta mig igenom skolan och rehabliteringan av foten. Till sommaren ska klackisarna på igen och träningen ska redan då ha börjat.

Ett nyårslöfte är att ta hand om mig själv mer och inte vara lika osocial. Det är dags att sluta ligga på soffa hemma när alla andra är ute och har kul. Det är slut mä de dåliga ursäkterna! Sen ska jag bli bättre på att berätta hur mycket vissa människor betyder för mig och hur mycket jag tycker om dem.. Sen ska jag bli den bästa mostern som det bara går!

År 2010 jag är redo!

Helgen gick fort som vanligt, men med massa mys. I lördags kom Caroline (ettan) och Peter på besök. Caroline hade mä sig godis lussebullar, glögg och cola. Massa onyttigheter som vi självklart åt upp innan kvällen var slut. Vi skjutsa Per och Peter på fest och sen vart det prat och massa gamla minnen kom fram. Vissa hade man nog förträngt. haha

Söndagen spenderades i stort sätt hela dagen i soffan med täcke. Per var lite bakis och jag var jättetrött som vanligt. När vi halvt vaknat till liv åkte vi och gratta svärfar. Per hitta spelet monopol där och det fick självklart följa mä hem. Så när vi kom hem duka vi fram glögg (jouice till mig) och kakor och sedan spela vi. Vi hann mä två rundor och självklar förlorade jag båda! Vid 21 tänkte vi kolla på film, men jag somna och vakna 23,30 av att Per tyckte att vi skulle gå och lägga oss.

Igår var en lång och tråkig dag tills Per kom hem. Det som är höjdpunkten nu när man är hemma hela dagarna! Jag ville ha lite revanch så det vart monopol igen, men jag förlora. Vi tog en paus och spela sen igen i två timmar! Trodde aldrig det skulle ta slut.. Jag var så nära att vinna, men han va en seg jävel och tillslut så stod han där som segrare igen. Men denna gång fick han kämpa. Vi var helt slut när vi var klara. Rödmosiga kinder av all te drickande och nervösa sammanbrött.. Det var en bra kväll..

Idag får jag äntligen träffa Caroline! Väntar på att hon ska vakna så vi kan ses. Har inte träffats sen jag var ner till malmö i april (tror jag att det var). Minnet sviker.. Kanske borde ringa och väcka henne så hon kommer hit nån gång. Våra bästa år börjar ju snart! =P

Var till sjukhuset idag och fick se min fot för första gången sedan operationen! Fy va hemskt det var! Den var blå och jätte svullen, ingen skönhet direkt... Dom tog bort stydnen och sen fick jag se min stövel, Aircast, och den var ju jätte söt! När jag skulle få ner foten i den så ville jag bara fly för det gjorde så ont! Tydligen hade de gipsat galet. Foten skulle varit gipsad i 90 grader och då hade de gått bättre, men nu var den inte det så då fick vi lägga i en kil i stöveln så får jag försöka töja hemma sen.. Tanken är att vi ska försöka ta bort kilen så snabbt som möjligt.. Kul!

Ligger nu på soffan utan nå skydd efetrsom jag inte behöver ha den om jag inte ska röra på mig. Har jävligt ont och hoppas att smärtan ger mä sig snart. Skulle på julbord ikväll mä jobbet, men det kommer nog inte att gå tyvärr. Jag som såg fram emot julmat!!

Nog med ältande från min sida. Får se det positivt att jag får en fot som förhoppningsvis blir lite bättre, med ett fult ärr på.. Det har jag ju alltid dröm om...

Då var operationen gjörd och jag börjar väl smått bli människa igen. Operationen gick bra, men den känns nu i efterhand. Är så tacksam att jag överlevde helgen! Denna smärta går inte att beskriva med ord! Helt sjukt att jag inte kunnat lägga ner benet utan att jag halvt dött, kan knappt äta eftersom tabletterna som ska hjälpa mot smärtan gör att jag mår illa.

Men idag är det onsdag och nu tror jag att jag kan se ljuset i det hela. Smärtan är inte så jobbig, det känns men det är inte så farligt. Det som är jobbigast är att jag knappt kan göra något själv eftersom jag inte får belasta foten. Att inte kunna lämna hemmet eller bara små saker som att gå på toa utan att det är jobbigt. Tacka gud att man har sin sambo och den familjen man har för annars hade det inte gått...

Börjar tröttna att ligga på soffan...